I måndags när jag och Linn var och tränade så hade jag två gympaskor på mig (konstigt, haha). Iallafall, när vi kom ut ur duschen så stod vid mitt skåp bara en högersko. Vad konstigt tänkte vi och började leta igenom hela omklädningsrummet (som förövrigt är sviinstort och rymmer typ 1 miljard damer med tillhörande väska), men förgäves. Lite snopet blev det när jag fick lämna gymmet barfota. Kan även passa på att berätta att Oslos gator är smutsiga, en liten parantes bara! Efter försvunnande har jag och Linn frågat varje dag efter en vänstersko men folk kollar bara konstigt på oss och skrattar, tills igår. Jag frågade ltie trött norskan som stod i kassan; har ni fått in någon vänstersko? Som de andra så började hon leta lite tafatt bakom disken och skulle precis till att neka när jag hör linn typ skrika; DÄÄÄR! och peka i ett av skrymslena bakom disken. Mycket riktigt, där stod han. Ensam och borttappad men ändå, han var min! Riktigt glada lämnade vi gymmet, jag och min vänstersko!

Imorgon kommer mamma och pappa hit, det ska bli riktigt nice. Linn har planerat utflykter vi ska göra så det är bara att hänga på! Vi ska även hämta en soffa. Det kommer bli bra, hittills har våra gäster fått sitta på golvert, kanske itne det roligaste men lite komiskt är det ändå!

Ja ja, nu ska jag snart bege mig hem igen (med båda mina gympaskor!!!) och ta reda på all mat jag fick efter jobbet idag. Helt kopiösa mängder med sallad, men jag tackade och tog emot!

Som jag skrev i det senaste inlägget så är min mobil inte riktigt på topp. Igår skulle pappa försöka laga den och sprutade in något rengöringsmedel för elektroniska prylar som tydligen skulle kunna göra susen. Men icke. Det enda som hände var att knappsatsen såg ut som den hade blivit sprängd. Eller tänk er att mobilen är en ballong och pappas mirakel-el-medel gjorde så att ballongen blåstes upp. Svårt att förklara egentligen, skit samma! Pappa är iallafall snäll som försöker hjälpa till och laga den. Idag skulle han ta med en specialmejsel hem från jobbet så vem vet, min älskade följeslagare kanske går att ringa på innan dagen är slut!

Detta är ju trots allt bara en av alla grejer som går dåligt just nu. Min dator har pajat. Även där försöker pappa hjälpa till så mycket han bara kan! På denna kan vi däremot försöka se det positivt att den gick sönder nu, med 27 dagars marginal innan garantin går ut!

Mitt pannband som jag fått av Samuel är numera grått istället för vitt.

Jag är allergisk mot pollen så min käre moder är och handlar medicin!

Min bror har min nyckel någonstans i Spanien.

Nu ska vi dock inte deppa ihop utan försöka att se det positiva. Jag slipper prata i mobil, slipper spela massa dator, jag slipper se på bilderna jag tog på vårfesten, jag har fått en ny färg på pannbandet (grått blir säkerligen den nya färgen i vinter!), jag får nysa och klia i ögat hur mycket jag vill och slutligen, jag behöver aldrig lämna huset och cykla iväg på min cykel!!

Det är så konstigt det här med väder! FInns det något som kan växla så ofta som vädret gör? Eller, när jag tänker närmare på det där så finns ju humör som svänger hej vilt. Men om vi bortser från detta! Idag har det nämligen vart växlande som bara den. Mulet, strålande sol, regn, mulet, sol, snö, mulet, sol, snö, sol.. känns som man inte får något grepp om det alls!

Nej, vi ska väl inte bara prata väder. Idag har varit en mycket produktiv dag. Jag har haft klasstid, planerat Zebrakvällen som är nästa tisdag där vi ska berätta om vårt år, städat mitt och Emmas rum (välbehövligt!), haft fotosession med Lukas, satt in papper i pärmen, lämnat tillbaka grejer, pratat i telefon och nu, efter att ha genomfört alla dessa undanflykter till att inte jobba med projektarbetet så sitter jag äntligen här framför datorn, alldeles redo att gräva ner mig i bibeln och alla papper för att göra ett studie av evangelierna. Lång mening det blev där, men vad gör väl det! Nu ska jag som sagt skriva skriva skriva, yeah!

Imorse vaknade jag upp till en skönsjungande kör som stämt upp i "en sockerbagare", allas vår favoritfödelsedagslåt! Vilken överraskning alltså. Jag skämdes nästan när jag låg under täcket och hörde hur många som hade kommit, bara för att gratta mig. Haha. Tillsist vågade jag kolla upp och vad möter jag om inte massa vänner och en chokladtårta med 20 ljus på. Vi fikade och sedan droppade dom av en efter en med ursäkten att de skulle fixa iordning sig till backen. Jag klev även jag upp, strålande glad, och började göra mig iordning eftersom vi skulle på konsert i järpen klockan halv tio. Efter att ha sjungt spice girls, pratat på om allt möjligt och tyvärr inte hunnit äta frukost sprang jag ut mot davids bil. Ingen där, så jag väntade, och väntade. När klockan var kvart i tio insåg jag att david nog hade försovit sig så jag bestämmer mig för att ringa honom. Han svarar med världens morgonröst och undrar var jag är. När jag sedan berättar att jag står själv vid hans bil och att han försovit sig börjar han asgarva, jag fattar ingenting men efter ett tag får han ur sig; Sofia Carling, vet du inte vad klockan är??? Jo. klart jag visste det, kvart i tio och om han inte skulle snabba sig så skulle vi missa konserten. Men nej, då kommer avslöjandet, dom har ställt fram min klocka 4 timmar så egentligen är hon nu kvart i sex. Grundlurad vänder jag tillbaka till mitt hem där en liten Emma sitter och gapskrattar. Ett så fruktansvärt lyckat och genomroligt skämt!! Eftersom jag ändå var i farten och redan så pigg så passade jag på att baka bröd å så låg jag och Emma och kollade på 27 dresses med frukost på sängen och nybakat bröd, kanonmys! Kan fortfarnade inte förstå hur jag kunde gå på det så lätt men kul var det iaf!! Om en halvtimme ska jag väl försöka gå ner till DGs bil igen så får vi se om det är bättre timing denna gång!

Förstå förresten, jag är 20 år nu. Galet!!