Vi hade en plan. Att tillsammans ett gäng gamla hålländare och tre andra lösa skåningar åka upp till Åre för att bara åka skidor, prata och riktigt njuta av umgänget. Succé :)

I måndags kväll så kom Calle och Lukas hem till mig i Köping för att sova över och på tisdagmorgonen ta med mig upp till det stundande lägret. Och tilläggas bör att det egentligen inte var ett riktigt läger utan mer en semesterresa tillsammans med goda vänner men pga någonting så kändes det bra mycket roligare att säga läger än just semesterresa tillsammans med goda vänner, så nu vet ni!

I vilket fall så åkte vi upp så vi kom till Undersåker och Martins lägenhet (där vi skulle bo) på tisdagkvällen. Direkt så började turer och annat planeras och redan en timme efter ankomsten så var vi färdigpackade och satt i bilen påväg mot Trillevallen och en oförglömlig hajkning upp för fjället på längdskidor och hudar.
Onsdag, tordag, fredag, lördag, söndag och måndag såg ganska lika ut. Uppstigning alldeles för tidigt!, backe med extremt bra åk, värmestugshäng och på eftermiddagarna och kvällarna var alla trötta, glada och nöjda.

Många, många glimtar finns från lägret.

.. Vägbeskrivningen: upp för backe, ner för backe, vänster efter skogen och så andra vänster. Som jag blivit mobbad för den beskrivningen. SJälv personligen tycker jag den var idiotsäker.

.. Vildmarksstigen.

.. Härliga pratstunder i liftarna.

.. Skogen med det härliga pudret och sköna åkningen som jag lyckades dra med Erik, Anna, Jens och Rebecca i. Kan sammanfatta äventyret med att det inte blev som jag hade tänkt och denna sköna åkning byttes ut mot jobbigt pulsande i typ 1 meter pudersnö, en bäck som var tvungen att korsas och alldeles för tät skog som i vissa delar hade en mark som lutade uppåt. Det var tungt, extremt komiskt och vi kom bara 45 minuter sent till fikat!

.. Härliga off-pist åk som resulterade i många helhärliga vurpor och fastkörningar!!

.. Dödens drop som killarna råkade dra med oss i där citatet för lägret myntades. "Är det de här man lever för? Då vill jag inte leva"

.. Anna, 80 år som skulle försöka ta sig ner för ett brant skogsparti!

Och massa massa mer!

Vi har haft det så extremt härligt tillsammans. Sjukt kul att träffa gamla vänner, väldigt roligt att lära känna Eriks flickvän Anna, kompis Jens och kompis´s flickvän Malin.

          

SUCCÉ!!!

Jag har klippt David. Det var på tiden tycker jag. Dock kom vi (jag) på precis innan jag skulle sätta saxen i håret hur bra han passade i uppsatt. Men bröllopsfrisyr var beställt så jag ver helt enkelt tvungen att fullfölja mitt uppdrag. Här kommer de obligatoriska före&efter-bilderna!

Före:

 




Efter:

Jag har ett minne av att jag och Isabelle när vi var lite yngre satt och diskuterade hur inne vi tyckte folk var som gick runt på stan med en kaffe i handen. Gärna någon ovanlig sort som man inte kunde uttala namnet på och verkligen inte hade någon aning om vad det var i den. Inne-graden höjdes ännu mer om man dessutom hade några shoppingpåsar på armen och var allmänt småstressad, precis som man är om man är en väldigt flashig person.

Minnet slog mig när jag var påväg hem från stan för någon vecka sedan och jag tänkte att jag måste testa köpa en sån där kaffe. (Nu råkade det vara så att affären jag gick förbi hade ett otroligt billigt pris samtidigt som jag var kaffesugen så jag tänkte, varför inte?) När jag gick in i affären kändes det bra. Inte för att jag är en flashig person utan för att jag äntligen skulle testa hur det kändes att gå med kassar och kaffe. Det blev dock inte alls som jag tänkt mig.

För det första så tog jag fel lock-storlek så när jag gående skulle försöka sätta på locket så gick det inte vilket resulterade i att jag senare råkade spilla på mig. Att gå med massa kassar på armen och väska på armen och att i andra armen hålla upp en kaffemugg är faktiskt väldigt tungt, iallafall efter några minuter. Att dricka medans man går är en faktiskt en konst som jag ärligt kan säga att jag inte ännu behärskar, vilket kan resultera i ännumera kaffefläckar på jackan. Detta gjorde att jag ar tvungen att sakta ner (läs stanna) varje gång jag skulle dricka. Efter ett tag så insåg jag att dom där flashiga människorna som verkligen klarar av att gå på stan, prata i mobilen, ha massa shoppingpåsar i händerna, dricka en café latte och samtidigt se väldigt avspända och oansträngda ut faktiskt innesitter en väldig konst. Det hyllar vi!

Helgen jag haft har varit underbar, alltså den förra helgen. Jag åkte hem till Köping och hängde med min kära familj. Det är konstigt när man märker hur otroligt mycket man saknat dom utan att ens knappt förstå det själv! I vilket fall så var det kanon att vara hemma. Många vänner hade, liksom jag, återvänt under just denna helg så mängden av träffande av folk var helt brutal. En dag som utmärkte sig lite extra var måndagen som jag tillbringade tillsammans med min bror. Vi hade bestämt att vi skulle umgås men inte vad vi skulle göra. Så på morgonen satte vi oss vi köksbordet och skulle hitta på något. Idéerna flödade och det slutade med att vi gjort upp en tävling som gick ut på att samla mat från 4 olika hushåll. Medans vi samlade mat skulle vi ta oss fram på minst 3 olika fordon och inte nog med det. Under hela tävlingen (tre sjukt roliga timmar) så fick man inte nudda marken! Vi var helt i gasen när vi bestämt allt och det enda som saknades var lag vi kunde tävla mot. Glada i hågen började vi ringa våra vänner och berätta regler och syfte men förgäves. INGEN, inte en endaste liten själ nappade på vår idé. När vi lagt på så tittade jag och Johan på varandra och nickade. Självklart skulle vi köra tävlingen ändå!

Vi började med att stapla oss ut till bilen med hjälp av en drickaback, en solstol och en pall. Inte-nudda-marken-leken är faktiskt svårare än man kan tro! Vi for ut med volvon till himmeta där vi fick en galet rolig tur på deras fyrhjuling. Där tog vi tacksamt emot kalkonbröst också. Sedan styrde vi mot och Kolsva där moppe och cross-åkning stod på schemat (vi inkasserade även 2 ägg & 1 tomat). Farfar gav bort potatis och Westerlunds, som jag tror tyckte vi var aningens skruvade i huvudet delade med sig av sitt ströbröd.
Vad blev det av detta då? Jo, panerat kalkonbröst och potatismos.
Efter dagen kan jag meddela att vi kände oss mer än nöjda över dagens insats och kunde med rätta avnjuta maten som vi lyckats samla!

Man får inte roligare än man gör sig!





     
På tisdagen var sara, jonas, matilda, mathias, jag och mallan i Örebro!