Den här bloggen skaffar jag nog främst för att jag är så sjukt nervös inför flytten till Åre. På något sätt känns de som att världen blir lite mindre om jag går i min systers fotspår och börjar blogga så den som vill kan se vad som händer och ha lite koll på läget!

Nu är det alltså 33,5 timmar kvar till avresa. Jag kan inte förstå att det är sant. Hela våren har jag gått och vetat om att jag en dag ska åka upp, men jag har aldrig på riktigt trott att den ska komma. Men nu, drygt ett dygn kvar börjar jag bli nervös. Eller nervös är nog inte rätt ord, snarare skräckslagen. Själva tanken att lämna alla mina älskade här hemma är helt absurd, det går inte! Jag har redan haft en hemsk avskedsfest, som i själva verket var trevlig men avslutades i tårar. Jag har sagt hejdå till My nu ikväll och även Carin (dock tror jag vi kommer ses imorgon oxå!). Efter alla dessa farväl så känns det helt konstigt, overkligt. Det värsta är att jag vet att det kommer kännas värre imorgon, för att inte tala om lördag då jag lämnar Köping och mina syskon, och verkligen inte för att tala om söndag när mamma och pappa åker hem ifrån åre.

Det, mina vänner, det kommer bli tungt.