1. Jontes helt ofattbara trolleritrick som han dessutom vägrade visa hur man gjorde. Tekniskt sett omöjligt men den röda duken försvann helt ur hans hand, och kom sedan tillbaka, sinnessjukt!

2. Leken på Samuels rum som gick ut på att gissa vilket intro som spelades!

3. Avslutningen på kvällen pratandes med Martin i Laxviken.

4. David och Martin som svingade sig upp på klätterväggen på ett sätt en normal människa inte ska vara kapabel till.

5. Kajsa som låg på golvet i gympasalen med en boll under tröjan och skrek att bebisen sparkar samtidigt som hon är helt vild och slänger sig omkring.

6. När Johan ringde, helt utan befallning, bara för att prata. Dryga 21 minuter, nytt rekord!!

7. Klippningen! Allt som började med att jag och emma skulle klippa varann men slutade med att även matilda och madde blev klippta!! Alla blev mycket mycket nöjda över resultatet :)

Mina vänner, som ni kanske förstår har detta varit en toppendag!

Zebraklassen ska bli uppdelade i två olika grupper; team Anna och team Jon. Team Jon är i Duved och handlar om konfirmationsarbete och att vara kamratstödjare på en skola. Team Anna är i Järpen och har ett nattcafé på lördagar samt jobbar som kamratstödjare. Hela klassen har vart och hälsat på båda ställena och önskemålet om vart vi skulle vara var kort och gott detsamma för hela klassen, Anna var en självklarhet, dels för att nattcaféet verkade grymt soft och dels för att team Jon ska på konfirmationsläger under hela höstlovet. Tur som jag har (NOT) kom jag självklart i team JON. I början deppade jag ihop men efter att ha tjatat till sig ett lov veckan efter konfirmationslägret så började det kännas helt okej, ska vara med två svinsofta personer så de blir nog bra! Lukas och Matilda! Vi pratade även om att vi på söndagarna kan åka in till åre å åka skidor på förmiddagen och sen dra direkt till konfan som börjar vid fem, så de blir nog bra ändå! Plus så får vi en bibel ;) haha!

Igår var en märklig dag. För det första måste jag bara säga att dagarna här uppe är så sjuuukt lång, dom tar verkligen aldrig slut! Inte för att det är tråkigt eller nånting sånt utan vi gör massa olika grejer och trots det verkar tiden ibland gå baklänges. Underligt men sant. Igår iallafall hade vi vår första lektion; gemensam bön, egen bön. Lite spännande där och se hur dom andra har haft det i sina tidigare församlingar. Sen var det massa möten om internaten och hur man ska städa, kul, NOT. Efter en mycket intensiv rundpingistävling gick vi upp till ett kapell i närheten där vi sett att det skulle vara bön. När vi kom dit var det vi, kanske nio ungdomar, och fyra personer på 80+ ! Trots detta var det mycket intressant, en av tanterna berättade om när hon förlorade sin man, väldigt gripande historia. Efter denna gemytliga stund blev vi hembjudna till ett par på kvällsmat bestående av te och mackor, väldigt gulligt gjort av dom! Innan vi skulle gå var vi alla tvungna att rita ett självporträtt så vi gjorde det enkelt för oss och målade av den som satt till höger. Jag kan ju säga att jag blev fulast, haha, Jonte som målade mig och han hade grymt dåligt samvete efter för han var så dålig, haha! Sånt förgyller! Kvällen avslutades i laxviken (vår våning heter tydligen så!) med prat och mycket skratt!

Under kvällen har jag också pratat med min käre far och syster, uppskattat!

Nej, nu ska jag tillbaka till skolan för lite information om CSN och inackorderingsbidrag. Kan lugnt säga att det är slappare här än jag någonsin varit med om, vet inte om det är bra eller dåligt bara!

Så var man här. Fredagens packning gick högt över förväntan och jag tror inte någon i min familj kunde tro sina ögon när jag klockan fyra på eftermiddagen var klar med packningen, eller iallafall relativt! Snälla som dom är fixade pappa och johan takboxen medan mamma förberedde en paj till de vi alla sett fram emot; årets kräftskiva! När boxen var fylld och pajen klar packades hela familjen Carling in i bilen och for mot munktorp. Sedvanligt var det vi, borgenviks x 2 och wågenbergs som slöt upp. (våra kräftskivor är väldigt speciella för först dukas det alltid upp en rejäl pajbufé och trots att man varit med i riktigt många år lär man sig aldrig att inte ta så mycket paj så man orkar kräftor efteråt). Som ni säkert förstår är detta alltså ett dilemma som oftast slutar i att man bara orkar tre kräftor, fyra på sin höjd! Efter allt matkalasande (Saras favorit) så kom filmerna från när vi var små fram, alltid lika roligt, och följdes av mycket skrattande åt allas vår Björn Gustavsson. När kräftskivsdeltagare sedan började sjunga låten "NANANAAAANAAAA, NANANAAANAAA, WEEEEEEEEJ, GOOOOOODBYE" byttes skrattet ut mot tårar och man insåg att slutet var nära. Den yngre generationen började framföra trofast hela vägen fast med omskriven text: Om vi ligger eller står, så finns du där ändå, hur ska vi förklara det du inte kan förstå. Att vi älskar dig Sofia, med en kärlek utan slut, trofast hela vägen, då känner man vilka underbara vänner man har!

Lördag morgon packade vi in i bilen och precis 9.02 var, som pappa kallade det, tattarlasset påväg. Att det var jobbigt att säga hejdå till Anna och Johan var en sak som var säker. Iallafall så åkte vi till västerås och hämtade Samuel. Väl där var vi tvungna att plocka ur lite skidor och grejer när vi insåg att bilen var totalt fullproppad så hans föräldrar kan ta med dem upp sen. På vägen upp stannade vi hos Linnéa i Ljusdal och fikade lite, riktigt nice! Efter att ha åkt maaaaassa timmar så känns det helt overkligt att mamma och pappa skulle lämna av oss här uppe i ingenstans och sen bara dra hem. Tacksam är jag iallafall att det gick över förväntningarna när dom på söndagen skulle åka hem. Två tårar kom och det kändes helt fel att se våran bil bara åka iväg med mig kvar, men ändå kändes det lite bra nånstans långt inne. På eftermiddagen promenerade vi till Ristafallen (för andra gången den dagen) där Ronja Rövardotter-filmen är inspelad med massa folk från skolan och det var mycket trevligt. Bra sätt att lära känna dom lite!

Idag började skolan och man skulle kunna sammanfatta det med att säga att det blev fullmaxat i huvudet. Mest informattion hela tiden blandat med nya personer och mer information. Efter kaoset väntade en sedan länge planerad springtur! Jag, Samuel, Martin, Emma och Madde slängde oss hurtiga ut på grusvägarna. Jag höll på att dö, men tack vare att de tre sistnämnda stannade till på nån afrikansk dans så lyckades jag och mest Samuel släpa och motivera mig tillbaka till skolan, tack tack tack!!!!!!

Måste berätta också att tjejen som bor bredvid mig, Emma, är huur snäll som helst och tillsammans med Martin som bor mitt över, också mycket trevlig, så är vi stolta boende i Laxviken =)