Kom på att jag kan lägga upp en bild på hur garderoben blev efter att jag tapetserat, målat och satt in nya hyllor och korgar med min pappa som coach. Han visar, jag gör! Färgen valde jag dock på egen hand med mina skor som inspiration, I like it!

Nuförtiden så spenderar jag mina dagar som brevbärare i den stora metropolen Kolsva. Där delar jag ut post till villor och tyvärr också till lägenhetshus. Ibland kan det vara så grymt jobbigt och omotiverat att springa upp i trapphusen bara för att lämna ett enda brev som såklart tillhörde personen som bor allra högst upp på vindsvåningen. Ni vet (detta exempel förutsätter att man bor/har bott i lägenhet, alternativt besökt någon som bor i lägenhet) lite som när man har gått alla trappor ner och sedan förtvivlat inser att man glömt något uppe i hemmet och måste släpa sig upp för alla trappor igen. Typ den känslan har jag oftast när jag delar post, speciellt om det även är reklam, i Kolsva. Iallafall, när man springer trapp upp och trapp ner så blir man lätt lite dämpad i humöret, förrutom i en port! När man kliver in i denna trappuppgång så fylls näsan av en gudomligt härlig doft av persika blandat med hallon. Det är nu som tankarna lätt flyger iväg till alla jordens bakverk som kan göras med just persika och hallon i. På något sätt blir stegen lite lättare och mungiporna tycks skjuta i höjden. I tisdag när jag kom hem från jobbet så bestämde jag mig för att sätta drömmarna i verklighet och slängde ihop ungefär världens lättaste hallonpaj! Verkligen svinenkelt om man inte riktigt orkar med att mäta, knåda och diska som andra recept ofta förutsätter att man måste göra. Detta gick ut på att gå på känn! I med lite hallon i botten, strö över lite havregryn och socker så det ser bra ut och som grädde på moset hyvlar man lite margarin på toppen och sedan skjuts in i ugnen. Även där lite flexibelt men kanske 15-20 minuter i 200 grader.

Resultatet, iallafall för mig denna gång, blev enastående. En god paj och inte fick jag någon disk heller eftersom jag hällde lite på känn direkt ur burkarna, praktiskt!

Varje gång jag springer in i persikaporten så tänker jag på hallonpajen, mmmmmm!!

Vi fick inte riktigt nog av den förre roadtripen så vi fick helt enkelt ordna en ny! Denna gång har vi lyckats värva en styck Matilda Borgenvik!! Så om någon minut så kommer Malin och Matilda och hämtar mig så bär det av mot Hönöööööööö!!

tips! Onsdag kväll spelar Oskar och hans band ute på Öckerö och eftersom vi är deras största fans kommer vi givetvis vara där :) Har du vägarna förbi så kom och joina!

Efter en tid i en tillfällig svacka så kan jag härmed meddela att jag är påväg uppåt! Datorn funkar, jag har fått låna en mobil av Sara och nycklarna är funna (pinsamt nog i min egna jackficka och inte alls bortslarvade av min bror utan av mig själv.....). Så nu kan vi börja njuta av liiiiivet igen. Okej, det var inte så illa att jag inte njutit av livet men lite småpurken har man ju iallafall varit.

De senaste dagarna har vart nice. Jag måste bara berätta om en sak som kan vara det roligaste jag gjort (observera kan!) i hela mitt liv, att åka Wakeboard. Eftersom jag är så lyckligt lottad så har jag vänner med båt som mer än gärna vill lära mig denna egentligen väldigt konstiga och förunderliga sport. I tisdags var det premiäråk för både mig och Malin och efter sisådär en 10 ggr var så kom vi tillslut upp. Här måste vi passa på att slänga in en eloge till Tobias som tålmodigt körde båten och samtidigt försökte guida oss till denna bravad. Kan helt ärligt säga att jag älskade känslan av att glida fram på helt stilla vatten och bara känna hur man svävar ovanpå dessa hundratusentals liter. Det kändes ungefär som att åka på pudersnö när det är som allra bäst. Ofattbart, jag finner inga ord!

Detta kalas fick vi testa på igen i lördags, dock med betydligt fler anhängare som kallade sig stöttande vänner men som i allra troligaste grad enbart var där för att skratta ut en!! Malin skulle börja och sedan skulle jag köra. Typiskt nog så lyckas hon få alla att tappa hakan då hon kom upp på första försöket. Briljant. Ingen dålig press hon satte där på mig. Eftersom jag då var tvungen att kompensera Malins snabbhet upp på brädan så lyckades jag samla på mig kanske sju - åtta misslyckade starter innan även jag kunde ses dragandes ovanpå vattenytan efter båt. Glädjen då man tillslut kommer upp och lyckas stå kvar är helt galet härlig. Man bara ler.

TACK TOBIAS!!