Idag har vi en helt galen dag på Zebra caféet. Efter en snabb tillverkning av en specialskylt, dagen till ära, så var det dags att öppna upp dörren till vår våffelbuffé. Det hann inte gå mer än 2 timmar förrns vi var helt slut, både psykiskt och fysiskt. Bara tanken på en våffla fick en att må illa ända in i magen. Nu har vi efter sju timmars hårt arbete äntligen fått lite lung i caféet så vi satte oss ner för att vila. Då kommer det in två personer (stör oss i pausen!!) och berättar så snällt att om ett litet tag, då kommer det 25 lägerungdomar som är fikasugna, bara så vi vet liksom! Gaaaah. Fick även en förvarning på sms att halva bibelklassen från skolan kommer halv nio. Hard work work är det enda som väntar!

Nu kommer fler kunder...... ingen rast och ingen ro!


   
Bilderna från caféet är helt ärligt snodda från systern min.

Det är konstigt hur man som människa kan vara så otroligt förutsägbar. Idag hade vi på skolan en aktivitetsdag då alla skulle göra något sportigt. Eftersom vi i Zebra på tisdagkvällar står på torget och delar ut gratis choklad till alla som är ute så kommer vi inte hem och kan lägga oss förrän framåt halv tre, tre på natten. Med tanke på det så bestämde jag mig för att min aktivitetsdag inte skulle innehålla ett besök i backen utan att jag skulle göra något lite mer lugnt som längdskidor. Mycket riktigt ringde jag och ordnade så jag skulle få åka med Samuel till längdskidspåret och vi skulle inte åka förrns lunch, alltså skulle jag få min behövliga skönhetssömn. Imorse vaknade jag dock, gick upp och åt frukost och rätt som det var hade jag planerat om så en annan skulle ta min plats till björnen för längdskidor och jag skulle åka med Biffen in till skidbacken, dock med en snowboard som åkdon.
Jag fattar verkligen inte hur det alltid kan bli så. Jag bestämmer mig för att verkligen inte åka men står mycket riktigt där i backen ändå. Varje gång!

Jag måste dock få skryta lite med hur otroligt bra det gick att åka. Sist jag ställde mig på en snowboard gick allt väldigt knackligt och jag fattade inte hur man ens kan tycka det är kul. Denna gången var det dock huuur nice som helst. Jag klarade liften väldigt bra och till och med svängarna funkade! Man blir lycklig alltså :) Nu ska jag och min käre granne Martin ut i längdspåret i björnen. Blir man förvånad? Njee...

I morse när jag vaknade upp kände jag mig helt sjuk. Svettades och frös i vanlig ordning som när man har en typsik svensk feber. Jag besökte min käre granne Martin som genast drog fram febertermometern. In med den i munnen och denna gången räknade jag faktiskt ända till 120 så det säkert skulle bli rätt tid på tagningen. När jag drar ut termometern och är inställd på att den kommer visa en temepratur som överstigen 37 grader så står det istället 35,5. Snopet! Tanken om man kan ha feber åt fel håll slog mig. Men vad vet jag.. Jag fick vackert smälta detta faktum och drog senare iväg med min klass till backen för att spela in lite film till det kommande Duvedsprojektet. Mycket skrattande blev det iallfall och det var huur nice som helst :)

Nu ska Karin sova över här, lovely!

Johan och David har vart här i helgen och man kan lugnt säga att dom hade tur med vädret. Riktigt trevligt att ha dom här. En sak bör dock nämnas och det är att Johan i fredags däckade framför en film vid halv nio och sov sedan 13 (!) timmar. Idag har varit värsta bästa dagen. Skön och perfekt pist, ingen blåst och solen som strålar rätt i fejan. Då är frågan om det kan bli bättre?!


Oskar eller biffen. Kalla honom vad du vill, skön som få :)


Kristoffer. Har tagit sig an det omöjliga uppdraget att få mig till en bättre skidåkare ;)