Igår var en märklig dag. För det första måste jag bara säga att dagarna här uppe är så sjuuukt lång, dom tar verkligen aldrig slut! Inte för att det är tråkigt eller nånting sånt utan vi gör massa olika grejer och trots det verkar tiden ibland gå baklänges. Underligt men sant. Igår iallafall hade vi vår första lektion; gemensam bön, egen bön. Lite spännande där och se hur dom andra har haft det i sina tidigare församlingar. Sen var det massa möten om internaten och hur man ska städa, kul, NOT. Efter en mycket intensiv rundpingistävling gick vi upp till ett kapell i närheten där vi sett att det skulle vara bön. När vi kom dit var det vi, kanske nio ungdomar, och fyra personer på 80+ ! Trots detta var det mycket intressant, en av tanterna berättade om när hon förlorade sin man, väldigt gripande historia. Efter denna gemytliga stund blev vi hembjudna till ett par på kvällsmat bestående av te och mackor, väldigt gulligt gjort av dom! Innan vi skulle gå var vi alla tvungna att rita ett självporträtt så vi gjorde det enkelt för oss och målade av den som satt till höger. Jag kan ju säga att jag blev fulast, haha, Jonte som målade mig och han hade grymt dåligt samvete efter för han var så dålig, haha! Sånt förgyller! Kvällen avslutades i laxviken (vår våning heter tydligen så!) med prat och mycket skratt!

Under kvällen har jag också pratat med min käre far och syster, uppskattat!

Nej, nu ska jag tillbaka till skolan för lite information om CSN och inackorderingsbidrag. Kan lugnt säga att det är slappare här än jag någonsin varit med om, vet inte om det är bra eller dåligt bara!