Så var man här. Fredagens packning gick högt över förväntan och jag tror inte någon i min familj kunde tro sina ögon när jag klockan fyra på eftermiddagen var klar med packningen, eller iallafall relativt! Snälla som dom är fixade pappa och johan takboxen medan mamma förberedde en paj till de vi alla sett fram emot; årets kräftskiva! När boxen var fylld och pajen klar packades hela familjen Carling in i bilen och for mot munktorp. Sedvanligt var det vi, borgenviks x 2 och wågenbergs som slöt upp. (våra kräftskivor är väldigt speciella för först dukas det alltid upp en rejäl pajbufé och trots att man varit med i riktigt många år lär man sig aldrig att inte ta så mycket paj så man orkar kräftor efteråt). Som ni säkert förstår är detta alltså ett dilemma som oftast slutar i att man bara orkar tre kräftor, fyra på sin höjd! Efter allt matkalasande (Saras favorit) så kom filmerna från när vi var små fram, alltid lika roligt, och följdes av mycket skrattande åt allas vår Björn Gustavsson. När kräftskivsdeltagare sedan började sjunga låten "NANANAAAANAAAA, NANANAAANAAA, WEEEEEEEEJ, GOOOOOODBYE" byttes skrattet ut mot tårar och man insåg att slutet var nära. Den yngre generationen började framföra trofast hela vägen fast med omskriven text: Om vi ligger eller står, så finns du där ändå, hur ska vi förklara det du inte kan förstå. Att vi älskar dig Sofia, med en kärlek utan slut, trofast hela vägen, då känner man vilka underbara vänner man har!

Lördag morgon packade vi in i bilen och precis 9.02 var, som pappa kallade det, tattarlasset påväg. Att det var jobbigt att säga hejdå till Anna och Johan var en sak som var säker. Iallafall så åkte vi till västerås och hämtade Samuel. Väl där var vi tvungna att plocka ur lite skidor och grejer när vi insåg att bilen var totalt fullproppad så hans föräldrar kan ta med dem upp sen. På vägen upp stannade vi hos Linnéa i Ljusdal och fikade lite, riktigt nice! Efter att ha åkt maaaaassa timmar så känns det helt overkligt att mamma och pappa skulle lämna av oss här uppe i ingenstans och sen bara dra hem. Tacksam är jag iallafall att det gick över förväntningarna när dom på söndagen skulle åka hem. Två tårar kom och det kändes helt fel att se våran bil bara åka iväg med mig kvar, men ändå kändes det lite bra nånstans långt inne. På eftermiddagen promenerade vi till Ristafallen (för andra gången den dagen) där Ronja Rövardotter-filmen är inspelad med massa folk från skolan och det var mycket trevligt. Bra sätt att lära känna dom lite!

Idag började skolan och man skulle kunna sammanfatta det med att säga att det blev fullmaxat i huvudet. Mest informattion hela tiden blandat med nya personer och mer information. Efter kaoset väntade en sedan länge planerad springtur! Jag, Samuel, Martin, Emma och Madde slängde oss hurtiga ut på grusvägarna. Jag höll på att dö, men tack vare att de tre sistnämnda stannade till på nån afrikansk dans så lyckades jag och mest Samuel släpa och motivera mig tillbaka till skolan, tack tack tack!!!!!!

Måste berätta också att tjejen som bor bredvid mig, Emma, är huur snäll som helst och tillsammans med Martin som bor mitt över, också mycket trevlig, så är vi stolta boende i Laxviken =)