Dan före dopparedan

Det här med att uppdatera är tydligen inte min starka sida och jag är nu tvingad till att skriva av min käre syster. Mycket händer hela tiden och så fort man ens tänker tanken att ett blogginlägg om detta skulle vara fint, så händer något nytt och det man först tänkte skriva om känns oaktuellt. Och sådär fortsätter det. Dag ut och dag in. Vecka in och vecka ut.

Hemma i Köping är jag nu iallafall, med blandade känslor. Känns mysigt att äntligen vara hem-hemma och vara med familjen och mina kompisar samt att slippa vissa personer som börjar gå mig på neverna samtidigt som det är tråkigt att lämna dom bästa ifrån Hålland. Emma saknar jag när jag ska lägga mig, vi brukar alltid småprata lite innan sömnen kommer ikapp oss. Oskar (biffen) skulle jag gärna ha här och prata/klaga lite med! Nu kommer hur många namn som helst upp i mitt huvud. Det är nog ändå ganska många jag saknar när jag tänker på dom. Bäst jag inte skriver fler så någon känner sig glömd.

Tillbaka till ämnet. Jag är alltså hemma och till det hör ett årligt julstressande.Jag och pappa kastade oss genom affärerna igår och hans impulsköp bestående av presssylta var slående! Vi hann även med Västerås som tydligen blivit invaderat av tusentals människor. Helt galet. Att komma från ett lugnt och tomt norrland för att sedan aklimatisera sig till ett stressigt julshoppande samhälle är inte det lättaste ska jag be att få tala om!

Kvällen avsattes för julgodisbak tillsammans med familjen och Kicki, Wågen, Jonas och Jenny. Helmysigt. Dock höll mitt och Jennys försök till "mjuk smörkola" på att sluta i fiasko. Vi skyller dock på receptet där dom påstod att vi skulle smälta socker. Ojoj, det rä så mycket nymodigheter. Sagt och gjort följde vi receptet och hade det inte varit två klipska kvinnor vid spisen hade katastrofen varit ett faktum. Vi räddade dock situationen och krossade den "mjuka smörkolan" (som faktiskt var håd som sten) till småbitar och lindade fint in i smält choklad. Voila och vi fick oss Daim. Härmed utsåg vi oss själva till de mest avancerade julbakarna och vårt recept förblir därför hemligt! Tilläggas bör att Johan och Wågen lyckades, efter alla år av misslyckande, med att tillverka de perfekt mintkyssarna, gratulerar!

Imorgon är det julafton. Julkänsla? Nej. Ska nog ta och sätta mig vid granen och tänka lite så att julkänslan sakta men säkert kan svepa över mig!

Ps. Idag har jag skickat paket till Kenya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0