Det är konstigt hur man som människa kan vara så otroligt förutsägbar. Idag hade vi på skolan en aktivitetsdag då alla skulle göra något sportigt. Eftersom vi i Zebra på tisdagkvällar står på torget och delar ut gratis choklad till alla som är ute så kommer vi inte hem och kan lägga oss förrän framåt halv tre, tre på natten. Med tanke på det så bestämde jag mig för att min aktivitetsdag inte skulle innehålla ett besök i backen utan att jag skulle göra något lite mer lugnt som längdskidor. Mycket riktigt ringde jag och ordnade så jag skulle få åka med Samuel till längdskidspåret och vi skulle inte åka förrns lunch, alltså skulle jag få min behövliga skönhetssömn. Imorse vaknade jag dock, gick upp och åt frukost och rätt som det var hade jag planerat om så en annan skulle ta min plats till björnen för längdskidor och jag skulle åka med Biffen in till skidbacken, dock med en snowboard som åkdon.
Jag fattar verkligen inte hur det alltid kan bli så. Jag bestämmer mig för att verkligen inte åka men står mycket riktigt där i backen ändå. Varje gång!

Jag måste dock få skryta lite med hur otroligt bra det gick att åka. Sist jag ställde mig på en snowboard gick allt väldigt knackligt och jag fattade inte hur man ens kan tycka det är kul. Denna gången var det dock huuur nice som helst. Jag klarade liften väldigt bra och till och med svängarna funkade! Man blir lycklig alltså :) Nu ska jag och min käre granne Martin ut i längdspåret i björnen. Blir man förvånad? Njee...