Efter en skräckens färd i kabinen med många nära-döden-upplevelser så var vi nästan uppe på toppen. Vårt mål med dagen var inget mindre än Baksidan! Fortfarande lite småskakis i benen efter kabinfärden var det dags att påbörja vandringen upp mot åreskutans absoluta topp. Dock blev jag för några ögonblick (läs hela vandringen upp) lite harig och hade starka planer på att fega ur totalt. Efter lite övertalningar var jag dock back on track och vandringen uppåt var ett faktum. Ska jag vara helt ärlig så var det hur jobbigt som helst att gå biten från kabinens slutstation och upp på toppen, ca 25 minuters rask promenad i hårda pjäxor och med ett par blytunga skidor på axeln. Väl uppe var utsikten enormt vacker, jag kunde dock inte koncentrera mig helt på det pga min nervositet inför kommande strapatser. Vi radade upp oss på kanten, Jag, DG, Lukas, Johannes och Lukas vän Gustav (som förövrigt har min gamla dagisfröken Dan som ingift morbror!). När Lukas som förste man åkte såg det galet proffsigt ut och jag såg framför mig hur jag på skakiga ben skulle börja köra plogsvängar. Jag fick dock mod någonstans ifrån och bestämde mig för att det inte kunde vara så svårt, så jag kastade mig ut. Det gick galet bra när jag vågade alltså. Sjukligt stolt var man när man kollade upp och såg ett par snygga spår i offpisten. På nervägen kraschade dock Johannes då hans framkloss på bindningen ramlade av så han fick ta sig ner på en skida, den andra hade jag under armen. Killen var faktiskt sjukt grym på att ta sig ner med bara halva åkutrustningen. Det får han vara nöjd med, som Martin skulle ha sagt!

Om vi ska summera ihop dagen liten nu då så har den vart kanon. Emma har kommit hem. Grymmaste offpiståket. Bra lektion på förmiddagen. För att inte tala om det underbara vädret.

Tack gode Gud !!