Så var jag här. Det som jag längtat, väntat, våndats och glatt mig åt under hela sommaren. Den första känslan som slog mig när jag satte mig på bussen (efter att i Örebro hade blivit överraskad av besök från både mormor & min kära syster) var vad har jag gett mig in på??? Här sitter jag på en buss påväg mot ett helt annat land, helt utan mamma och pappa och utan jobb med en lägenhet som måste betalas. Vad hände? När jag hoppade av bussen i Oslo och kände mig allmänt förvirrad fick jag syn på en leende calle och genast kändes de tusen gånger bättre. Hans kompis Joel var också med och tillsammans lckades vi dra hem packningen hem till lägenheten. När jag kom in och satt mig så kändes det hur jobbigt som helst. Varför åkte jag hit frågade jag mig om och om igen. Jag saknade mamma och pappa tokmycket och mitt hem. Kändes heelt galet, negativt galet alltså! Men vi kämpade igenom kvällen, de andra gjorde tappra försök att muntra upp mig.

Imorse när jag vaknade kändes de lite bättre för då var dagen för mina två arbetsintervjuer. Jag åt en riktigt torr frukost, te och havregrynsgröt. Observera att mjölk och sylt EJ står med. haha. Men men. Intervjuerna gick riktigt bra. Så nu känns det bra mycket bättre! De va två bemanningsbyråer och de ringer alltså in en när de får ett jobb. Så ville jag ha första tjing på jobben så skulle jag gå dit halv sju på morgonen och invänta desperata samtal från företag som fått sjuka medarbetare! Dom jobben som är aktuella är servitris, kantine (typ personalmatsal), barnehage och kafémedarbeider. Det känns helt bra!

Nu sitter jag och Linn på BurgerKing och snyltar på deras internet. Haha. Det är väldigt komiskt att gå in med inställnigen att spara pengar, det blir lite mer utmaning liksom!

Nu har jag skaffat ett nytt nummer också, norskt såklart. Dock måste de registreras någonstans först så snaaart. Då ska jag ringa hem till mamma och pappa!!! :) Jag saknar er ska ni veta!

Kramar!