Plötsligt händer det
Nej, jag har inte vunnit på triss. Men däremot så har jag besökt skolans studentportal ungefär etthundramiljoner gånger, bara på en eftermiddag! Idag är nämligen dagen som vi ska få tillbaka resultaten på Informationssystemstentan, men den vanligtvis fungerande administrationen verkar idag ha tagit semester. Jag vill så fruktansvärt gärna få domen avklarad. Glädje eller omtenta, omtenta eller glädje... Jag hoppas på glädje, men jag vet inte. Usch!
En uppsats om en ko
Idag på jobbet berättade Love för mig om en grej han hade hört på radion. Jag höll på att dö av skratt medan norskan som satt och åt med oss inte förstod någonting. Jag säger bara, lyssna och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=rDBL0OrvK-Y
Idag är det för övrigt väldigt fint väder ute. Sådär så man känner att man bara måste gå ut för att få lite sol i ansiktet och se alla människor som går runt med stora leenden på läpparna. Alla undrar vi samma sak, är det nu som våren har kommit?!
http://www.youtube.com/watch?v=rDBL0OrvK-Y
Idag är det för övrigt väldigt fint väder ute. Sådär så man känner att man bara måste gå ut för att få lite sol i ansiktet och se alla människor som går runt med stora leenden på läpparna. Alla undrar vi samma sak, är det nu som våren har kommit?!
Bulgarien
Oh jaaa. Nu är vi här :) Allt är underbart. Vi sov ungefär 3 timmar inatt så ordvitsarna har varit många och väldigt pappiga men vi gillart! Vi har nu vart i Sofia. Det är stort må jag säga!
Nu har vi nyss vart på en pub snett över gatan och ätit en delikat hemmalagad hamburgare med stora pommes frites till. Det dalar ner sjukt stora snöflingor så förväntningarna inför morgondagen är enorma. Livet är bra underbart.
Nu har vi nyss vart på en pub snett över gatan och ätit en delikat hemmalagad hamburgare med stora pommes frites till. Det dalar ner sjukt stora snöflingor så förväntningarna inför morgondagen är enorma. Livet är bra underbart.
Livets val
När det handlar om att välja kan jag ju lätt säga att jag alltid är väldigt velig. Oavsett vad det gäller; glass i kiorren, linje på gymnasiet, vad jag ska göra i helgen, vilken färg på tröjan. Nu har jag dock ett val att göra som är snäppet värre och framförallt viktigare än alla dessa vardagsval (som iochförsig i stunden känns väldigt viktiga men som inom en snar framtid är relativt betydelselösa). Jag ska välja vad jag jag vill spendera resten av mina vardagar med.
Hela kvällen igår satt jag och läste igenom alla program man kan läsa i örebro och på göteborgs universitet. Resultatet blev en lista med väldigt många obesläktade utbildningar och ingen som jag känner mig sådär extra sugen på.
Helst av allt skulle jag vilja att det fanns ett väldigt viktigt, eftertraktat och välbetalt jobb som gick ut på att pyssla, planera, beställa saker, ha ett eget kontor och ha kontakt med människor. Det skulle jag tycka var kul! Nu har jag dock inte funnit något sådant jobb och jag tvivlar på att det finns. Det skulle vara kul att bli något sånt annorlunda som en bröllopsplanerare men samtidigt så vågar jag inte eftersom det känns som marknaden för ett sådant yrke är relativt liten, nästintill obefintlig.
När jag var hemma i Köping i helgen så satt jag och mamma och pratade om vad det skulle bli av mig, hösten och framtiden. När hon började spåna på vad jag skulle passa som så insåg jag att jag begränsar mitt tänkande så otroligt. Jag vet ju inte ens om en bråkdel av alla yrken man kan ha känns det som. Med ens blev beslutet lite större men samtidigt lite mer intressant. Därför har jag nu den geniala idéen att jag låter någon annan komma på vad jag ska bli. Så, har du ett tips till mig så tell me!! Jag är intresserad av allt jag kan få :)
Jag kan tillochmed lova att den som kommer med förslaget som jag bestämmer mig för att utbilda mig till ska få en glass! Eller något annat bra. Vilken lättnad det skulle vara om poletten föll ner så min framtid kunde få någon slags riktning!
Nu lägger jag alltså ansvaret på mina nära och kära. GO FOR IT!
Hela kvällen igår satt jag och läste igenom alla program man kan läsa i örebro och på göteborgs universitet. Resultatet blev en lista med väldigt många obesläktade utbildningar och ingen som jag känner mig sådär extra sugen på.
Helst av allt skulle jag vilja att det fanns ett väldigt viktigt, eftertraktat och välbetalt jobb som gick ut på att pyssla, planera, beställa saker, ha ett eget kontor och ha kontakt med människor. Det skulle jag tycka var kul! Nu har jag dock inte funnit något sådant jobb och jag tvivlar på att det finns. Det skulle vara kul att bli något sånt annorlunda som en bröllopsplanerare men samtidigt så vågar jag inte eftersom det känns som marknaden för ett sådant yrke är relativt liten, nästintill obefintlig.
När jag var hemma i Köping i helgen så satt jag och mamma och pratade om vad det skulle bli av mig, hösten och framtiden. När hon började spåna på vad jag skulle passa som så insåg jag att jag begränsar mitt tänkande så otroligt. Jag vet ju inte ens om en bråkdel av alla yrken man kan ha känns det som. Med ens blev beslutet lite större men samtidigt lite mer intressant. Därför har jag nu den geniala idéen att jag låter någon annan komma på vad jag ska bli. Så, har du ett tips till mig så tell me!! Jag är intresserad av allt jag kan få :)
Jag kan tillochmed lova att den som kommer med förslaget som jag bestämmer mig för att utbilda mig till ska få en glass! Eller något annat bra. Vilken lättnad det skulle vara om poletten föll ner så min framtid kunde få någon slags riktning!
Nu lägger jag alltså ansvaret på mina nära och kära. GO FOR IT!
Bra saker!
Nu är det bara nio dagar kvar innan några kära vänner anländer till denna huvudstad och vi påbörjar resan med stort R! Bulgarien, förstå vilket äventyr. Vi ska under en hel vecka åka off-pist och bara njuuta av livet. Igår fick jag ett sms av mattias där det stod "10". Hela magen fylldes av fjärliar och jag bara stod och log. Detta känns galet och bra!!
När jag kommer hem sen så har jag ett långtidsvikariat på NRK som väntar på mig. Det känns faktiskt skönt att nu veta var jag ska jobba under en längre tid..
Och så är lägenheten uppsagd till 1 maj. Det blir bra det med!
Igår så fick jag ett megastort brev av Malin. Oj oj vad jag älskar att få brev. Det är en alldeles speciell känsla att sitta med en hög papper framför sig och bara mysa ner sig i. Det gillar jag skarpt!! Sara undrade förresten vilken adress det är hit så here it comes:
Sofia Carling
Nordahl Bruns gate 17
0165 Oslo
Igår hände ännu en bra grej. Min externa hårddisk är numera fylld med senaste säsongen av Desperate Houswives OCH gossip girl!!
Jag är helt enkelt nöjd och glad just nu :)
När jag kommer hem sen så har jag ett långtidsvikariat på NRK som väntar på mig. Det känns faktiskt skönt att nu veta var jag ska jobba under en längre tid..
Och så är lägenheten uppsagd till 1 maj. Det blir bra det med!
Igår så fick jag ett megastort brev av Malin. Oj oj vad jag älskar att få brev. Det är en alldeles speciell känsla att sitta med en hög papper framför sig och bara mysa ner sig i. Det gillar jag skarpt!! Sara undrade förresten vilken adress det är hit så here it comes:
Sofia Carling
Nordahl Bruns gate 17
0165 Oslo
Igår hände ännu en bra grej. Min externa hårddisk är numera fylld med senaste säsongen av Desperate Houswives OCH gossip girl!!
Jag är helt enkelt nöjd och glad just nu :)
Malle
Det här är livet!
Back in Norway
Så var jag tillbaka i landet bredvid. Det är faktiskt ganska tråkigt om jag ska vara ärlig. Jag hade det så sjukt bra när jag var hemma och i Åre så det här känns faktiskt som världens nedköp. Inatt när jag inte kunde sova låg jag och räknade lite. Om jag betalar 20167 kronor till Linn och David så skulle jag i princip kunna ta mitt pick och pack och åka hem. Dock är inte denna planen idotsäker eftersom jag då inte skulle ha gått med någon vinst under tiden jag har bott här. Så jag får glömma den lilla planen och försöka gilla läget. Är man sugen på att komma och hälsa på så får man jättegärna göra det :) Eller har man lust att skicka brev så shooooot!!
Lite mål har jag satt upp inför våren iallafall:
Lära mig spela gitarr
Vara ute och springa lite ibland
Värdesätta rätt saker
Försöka att inte stressa så mycket
Inte äta godis
Läsa "Män som hatar kvinnor"
Spara massa pengar
Japp. Då var det skrivet och så ska det då bli!
Idag har jag skypeat med mamma & pappa, det var underbart! Teknikens under.
Lite mål har jag satt upp inför våren iallafall:
Lära mig spela gitarr
Vara ute och springa lite ibland
Värdesätta rätt saker
Försöka att inte stressa så mycket
Inte äta godis
Läsa "Män som hatar kvinnor"
Spara massa pengar
Japp. Då var det skrivet och så ska det då bli!
Idag har jag skypeat med mamma & pappa, det var underbart! Teknikens under.
Brillprovning
Igår ägnade vi dagen åt att springa runt till Västerås alla optiker för att vara en uppmuntrande men rättvis jurry då Carin ska byta ut sina gamla trogna linser mot nya flashiga glajjer. I en affär hittade vi en kameraapparat som man tog kort i och sedan bara skrev in sin mejladress så skickades bilden. Smart och erhört underhållande tyckte vi som tidsvis blev lite trötta av att studera varenda par glasögon i hela innerstaden.
.. dessa var de absolut hetaste glasögonen vi kunde hitta!
.. dessa var de absolut hetaste glasögonen vi kunde hitta!
Nyår i åre
Vi hade en plan. Att tillsammans ett gäng gamla hålländare och tre andra lösa skåningar åka upp till Åre för att bara åka skidor, prata och riktigt njuta av umgänget. Succé :)
I måndags kväll så kom Calle och Lukas hem till mig i Köping för att sova över och på tisdagmorgonen ta med mig upp till det stundande lägret. Och tilläggas bör att det egentligen inte var ett riktigt läger utan mer en semesterresa tillsammans med goda vänner men pga någonting så kändes det bra mycket roligare att säga läger än just semesterresa tillsammans med goda vänner, så nu vet ni!
I vilket fall så åkte vi upp så vi kom till Undersåker och Martins lägenhet (där vi skulle bo) på tisdagkvällen. Direkt så började turer och annat planeras och redan en timme efter ankomsten så var vi färdigpackade och satt i bilen påväg mot Trillevallen och en oförglömlig hajkning upp för fjället på längdskidor och hudar.
Onsdag, tordag, fredag, lördag, söndag och måndag såg ganska lika ut. Uppstigning alldeles för tidigt!, backe med extremt bra åk, värmestugshäng och på eftermiddagarna och kvällarna var alla trötta, glada och nöjda.
Många, många glimtar finns från lägret.
.. Vägbeskrivningen: upp för backe, ner för backe, vänster efter skogen och så andra vänster. Som jag blivit mobbad för den beskrivningen. SJälv personligen tycker jag den var idiotsäker.
.. Vildmarksstigen.
.. Härliga pratstunder i liftarna.
.. Skogen med det härliga pudret och sköna åkningen som jag lyckades dra med Erik, Anna, Jens och Rebecca i. Kan sammanfatta äventyret med att det inte blev som jag hade tänkt och denna sköna åkning byttes ut mot jobbigt pulsande i typ 1 meter pudersnö, en bäck som var tvungen att korsas och alldeles för tät skog som i vissa delar hade en mark som lutade uppåt. Det var tungt, extremt komiskt och vi kom bara 45 minuter sent till fikat!
.. Härliga off-pist åk som resulterade i många helhärliga vurpor och fastkörningar!!
.. Dödens drop som killarna råkade dra med oss i där citatet för lägret myntades. "Är det de här man lever för? Då vill jag inte leva"
.. Anna, 80 år som skulle försöka ta sig ner för ett brant skogsparti!
Och massa massa mer!
Vi har haft det så extremt härligt tillsammans. Sjukt kul att träffa gamla vänner, väldigt roligt att lära känna Eriks flickvän Anna, kompis Jens och kompis´s flickvän Malin.
SUCCÉ!!!
För lyxigt 2
Jag har återigen ställts inför en prövning som sträcker sig utanför mina kunskaper (jag räknar helt och fullt taxituren som den första!).
Telefonen ringer i personalrestaurangen på NRK (=norska motsvarigheten till SVT) där jag jobbar. Damen i luren säger att några "kassar ska tas opp". Jag tänker, kasse betyder ju på norska typ låda/back så detta måste vara lätt som en plätt. Jag skyndade mig iväg till mötessalen som damen ringde ifrån och när jag kommer dit så säger hon: Bra, dessa kassar ska tas opp. Jag tittar ditåt och ser inga potentiella kassar så jag frågar henne vilka. Hon går då fram och pekar på de nio champangeflaskorna som står på bordet och går sedan illa kvickt.
Panik!
Jag har aldrig i livet öppnat en champangeflaska. Jag tror inte ens jag har sett det live. Tur och återigen TUR att jag har sett på film. Jag blev då rädd. För alltid på film så är det någon cool riking som smäller upp korken i taket och sprutar över alla som står omkring. Nu stod jag inför NIO stycken flaskor och skulle lite diskret öppna alla samtidigt som gästerna i rummet skulle lyssna till någon som talar, inte kolla på mig när jag sprutar dyr dryck omkring mig. Det första jag bestämde mig för att göra var att gå därifrån och hämta någon annan som kunde öppna de omöjliga flaskorna. Den tanken var jag dock tvungen att släppa eftersom damen i telefonen sagt att de trenger hjelp snarest. Tanke nummer två var att jag skulle smyga fram till någon i middagssällskapet och fråga om den kunde visa mig hur man öppnar. Men även den tanken var jag tvungen att glömma eftersom alla troligtvis skulle börja kolla på mig då. Sakta men säkert insåg jag att jag återigen var tvungen att ta saken i egna händer och praktisera det jag sett på film. Jag visste inte i vilket skede som korken skulle släppa och med en enorm kraft skjutas upp i skyn eller ännu värre, att den skulle träffa mitt i ansiktet på mig, eller värre än det, att den skulle träffa någon annan... Detta kunde ju inte bli annat än katastrof egentligen. Trots det slängde jag över förklädet över flaskan, tryckte med all min kraft handen mot korken och började med andra handen sakta, sakta, sakta skruva upp metallhöljet. Plötsligt känner jag korken i högerhanden och med en lätt poff så var den öppnad. Ingen kom till skada och uppdraget var utfört, ett hallelujah-moment!
Telefonen ringer i personalrestaurangen på NRK (=norska motsvarigheten till SVT) där jag jobbar. Damen i luren säger att några "kassar ska tas opp". Jag tänker, kasse betyder ju på norska typ låda/back så detta måste vara lätt som en plätt. Jag skyndade mig iväg till mötessalen som damen ringde ifrån och när jag kommer dit så säger hon: Bra, dessa kassar ska tas opp. Jag tittar ditåt och ser inga potentiella kassar så jag frågar henne vilka. Hon går då fram och pekar på de nio champangeflaskorna som står på bordet och går sedan illa kvickt.
Panik!
Jag har aldrig i livet öppnat en champangeflaska. Jag tror inte ens jag har sett det live. Tur och återigen TUR att jag har sett på film. Jag blev då rädd. För alltid på film så är det någon cool riking som smäller upp korken i taket och sprutar över alla som står omkring. Nu stod jag inför NIO stycken flaskor och skulle lite diskret öppna alla samtidigt som gästerna i rummet skulle lyssna till någon som talar, inte kolla på mig när jag sprutar dyr dryck omkring mig. Det första jag bestämde mig för att göra var att gå därifrån och hämta någon annan som kunde öppna de omöjliga flaskorna. Den tanken var jag dock tvungen att släppa eftersom damen i telefonen sagt att de trenger hjelp snarest. Tanke nummer två var att jag skulle smyga fram till någon i middagssällskapet och fråga om den kunde visa mig hur man öppnar. Men även den tanken var jag tvungen att glömma eftersom alla troligtvis skulle börja kolla på mig då. Sakta men säkert insåg jag att jag återigen var tvungen att ta saken i egna händer och praktisera det jag sett på film. Jag visste inte i vilket skede som korken skulle släppa och med en enorm kraft skjutas upp i skyn eller ännu värre, att den skulle träffa mitt i ansiktet på mig, eller värre än det, att den skulle träffa någon annan... Detta kunde ju inte bli annat än katastrof egentligen. Trots det slängde jag över förklädet över flaskan, tryckte med all min kraft handen mot korken och började med andra handen sakta, sakta, sakta skruva upp metallhöljet. Plötsligt känner jag korken i högerhanden och med en lätt poff så var den öppnad. Ingen kom till skada och uppdraget var utfört, ett hallelujah-moment!
DG!
Jag har klippt David. Det var på tiden tycker jag. Dock kom vi (jag) på precis innan jag skulle sätta saxen i håret hur bra han passade i uppsatt. Men bröllopsfrisyr var beställt så jag ver helt enkelt tvungen att fullfölja mitt uppdrag. Här kommer de obligatoriska före&efter-bilderna!
Före:
Efter:
Pepparkakseiffeltornet
Helgen. Den har varit rolig!
Lördagen bjöd först på en IKEAtur där en adventsljusstake och massa pepparkaksdeg inhandlades. Efter det for vi snabbt hem för att börja helgens egentliga projekt, pepparkakshusbyggning!!
Efter mycket dividerande bestämde vi oss för att göra Eiffeltornet. Det blev awsome!!! Dg mätte det och enligt honom så är det 79 cm högt. Ganska imponerande :) Vi höll på hela lördagskvällen och fortsatte under hela söndagen. Kan säga att köket såg vid helgens slut ut som en riktig katastof. Men mitt i röran så hade vi fått oss ett pepparkakseiffeltorn!!!
.....det ni!
Lördagen bjöd först på en IKEAtur där en adventsljusstake och massa pepparkaksdeg inhandlades. Efter det for vi snabbt hem för att börja helgens egentliga projekt, pepparkakshusbyggning!!
Efter mycket dividerande bestämde vi oss för att göra Eiffeltornet. Det blev awsome!!! Dg mätte det och enligt honom så är det 79 cm högt. Ganska imponerande :) Vi höll på hela lördagskvällen och fortsatte under hela söndagen. Kan säga att köket såg vid helgens slut ut som en riktig katastof. Men mitt i röran så hade vi fått oss ett pepparkakseiffeltorn!!!
.....det ni!
Taxiåkning på sisådär-nivå..
Allt började i fredags. Jag sitter lugn och helt glad hemma och är inställd på en mysig, ensam hemmakväll eftersom Linn och Dg serverade på varsitt julbord, när plötsligt telefonen ringer (tilläggas bör att jag från att jag kom hem från jobbet i princip gått raka vägen till datorn och bara suttit där). Det är Terje från Manpower som ringer och frågar om jag kan jobba, på direkten. Och javisst. Är man här för pengar så är man! Det var till och med så på direkten att han tvingade mig till att ta taxi. Ekonomen inom mig försökte förstås föreslå att jag bara enkelt och smidigt tar bussen men icke, Terje var bestämd. Okej, så taxi it was och första tanken är, hur gör man? Jag har åkt taxi 3 ggr i mitt liv förrut. Alla i Göteborg då det i princip bara var att sätta sig i en som stod och väntade. Men så var det inte idag, idag var jag själv i en huvudstad i ett annat land...
Det jag var tvungen att göra var alltså:
1. Få syn på en taxibil.
2. Försöka få den att fatta att jag behövde åka med.
3. Hoppa in i bilen.
För en vanlig rik storstadsbo så kanske detta låter lätt som en plätt men nu råkar jag vara en riktig Köpingsbo som aldrig ens skulle komma på tanken med detta lyxiga färdsätt. Verkligen tur att jag har sett på film hur dom gör när dom ska åka. Oj oj. Men jag må säga att det gick över förväntan. Den första missen var hur fruktansvärt bortkommen jag måste ha sett ut. Efter några pinsamma blickar och lite kroppsspråk till en utländsk taxichaufför så förstod han att jag faktiskt ville åka med. Min andra miss var att jag satte mig fram. I stundens hetta var jag så lycklig över att jag över huvud taget hade lyckats stanna bilen så jag glömde helt bort att dom på film alltid, ALLTID sätter sig bak! För att kompensera mina antydningar till ovan taxiåkare så pratade jag ingenting under hela vägen (förrutom ett visst hmm:ande när chauffören skällde ut en buss som svängde ut precis framför honom på något obegripligt språk (jag utesluter inte att det kan ha varit norska!)). När vi vid Drammenveien 144 så var jag lättad. Första gången jag ensam tagit taxi, mission completed!
Det jag var tvungen att göra var alltså:
1. Få syn på en taxibil.
2. Försöka få den att fatta att jag behövde åka med.
3. Hoppa in i bilen.
För en vanlig rik storstadsbo så kanske detta låter lätt som en plätt men nu råkar jag vara en riktig Köpingsbo som aldrig ens skulle komma på tanken med detta lyxiga färdsätt. Verkligen tur att jag har sett på film hur dom gör när dom ska åka. Oj oj. Men jag må säga att det gick över förväntan. Den första missen var hur fruktansvärt bortkommen jag måste ha sett ut. Efter några pinsamma blickar och lite kroppsspråk till en utländsk taxichaufför så förstod han att jag faktiskt ville åka med. Min andra miss var att jag satte mig fram. I stundens hetta var jag så lycklig över att jag över huvud taget hade lyckats stanna bilen så jag glömde helt bort att dom på film alltid, ALLTID sätter sig bak! För att kompensera mina antydningar till ovan taxiåkare så pratade jag ingenting under hela vägen (förrutom ett visst hmm:ande när chauffören skällde ut en buss som svängde ut precis framför honom på något obegripligt språk (jag utesluter inte att det kan ha varit norska!)). När vi vid Drammenveien 144 så var jag lättad. Första gången jag ensam tagit taxi, mission completed!
..
Nu har jag änteligen sagt upp mig. Imorgon jobbar jag min sista dag som promotör för Redd Barna och jag kan inte beskriva hur otroligt bra det känns! Riktigt långa arbetsdagar har det varit utan timlön, det är hårt.. Vi börjar vid nio och kommer oftast inte hem förrns nio tio. Det har gjort att jag får otroligt ont i magen igen och det är inte bra. Så nu är det helt enkelt slut med detta!
Imorgon kommer Jonas och Carin hit och hälsar på. Det blir grymmans!!
Imorgon kommer Jonas och Carin hit och hälsar på. Det blir grymmans!!
London!
I flera veckor har vi i norgekollektivet burit på en stor hemlighet. En resa som planerats nästan in i minsta detalj och som man har gått och tänkt på och längtat efter! I fredags var änteligen dagen med stort D här, dagen vi skulle till London för första gången!
När vi kom fram till London Stansted så sov vi några timmar på en bänk på flygplatsen och vid halv åtta på morgonen så hoppade vi på bussen som tog oss in till städernas stad. Piccadilly circus, Warwick avenue, den blå dörren (som numera faktiskt är svart!), Big Ben såklart, Trafalgar square, Buckingham Palace, Oxford street och mycket mer hann vi besöka och turistningen var på riktigt hög nivå. Ska man göra någonting så ska det vara ordentligt! Kvällen spenderades på en engelsk (otippat!) pub och vi hade riktigt mysigt. Vid tretiden på natten så tog vi återigen bussen ut till flygplatsen för att checka in och hoppa på flyget tillbaks till Norge (känns fortfarande ovanligt att säga Norge och inte Sverige).
Det var såhär det skulle ha varit, om inte planet i fredagskväll skulle vart inställt pga snöstorm och vi istället för Londonresan var tvungna att återvända hem till Oslo..
När vi kom fram till London Stansted så sov vi några timmar på en bänk på flygplatsen och vid halv åtta på morgonen så hoppade vi på bussen som tog oss in till städernas stad. Piccadilly circus, Warwick avenue, den blå dörren (som numera faktiskt är svart!), Big Ben såklart, Trafalgar square, Buckingham Palace, Oxford street och mycket mer hann vi besöka och turistningen var på riktigt hög nivå. Ska man göra någonting så ska det vara ordentligt! Kvällen spenderades på en engelsk (otippat!) pub och vi hade riktigt mysigt. Vid tretiden på natten så tog vi återigen bussen ut till flygplatsen för att checka in och hoppa på flyget tillbaks till Norge (känns fortfarande ovanligt att säga Norge och inte Sverige).
Det var såhär det skulle ha varit, om inte planet i fredagskväll skulle vart inställt pga snöstorm och vi istället för Londonresan var tvungna att återvända hem till Oslo..
